Kapitel 1
Jag var som störst när jag var liten

Min pappa hade en röd bil en gång, han skrotade den för att den inte var vit. Den vita Camaron såg bättre ut på uppfarten och den passade bättre till min blommiga sommarklänning som pappa använde som vaxtrasa. En gång fick jag sitta i pappas knä när han körde fram och tillbaka på trädgården, men det var i den röda bilen. I camaron behövde jag inte sitta i pappas knä men om jag kände för det skulle han kanske gå med på att försöka klämma in mig ändå. Till min glädje fick jag köra den själv när kortet var införskaffat men pappa ville inte sitta i mitt knä. Den bilen stod på uppfarten tills det år jag fyllde tjugofem. När jag var liten förgyllde jag mina dagar med att vira in min lillasyster i ståltråd och springa runt med henne på gräsmattan. Vi var ganska små då men jag hade inte tackat nej till en nostalgitripp. Jag har ståltråd i städskåpet och min lillasyster blir säkerligen glad om jag slänger ut idén till henne. Om vi haft gungorna kvar hos våra föräldrar så skulle jag även kunna tänka mig att gunga över henne medan hon låg med ansiktet nedborrat i fuktig jord. Som en kul grej liksom.


/ utdrag ur en fiktiv självbiografi som är under konstruktion