Varför känns det som man slösar bort sin tid? Jobbet ger mig ingen större lycka eller utmaning. Jag går dit men ställer mig alltid frågan varför. Väntan... väntar på insikten om vad min mening är. Samma väntan som för några år sedan. " - Ta tag i det då!" Men hur ska det gå till när man inte vet var eller hur man ska börja? På med skygglapparna och fokusera på EN sak. Jag vill inte bo här längre! VILL INTE! Alltid frustrerad. Och hur är det med dessa jäkla aprikosa väggarna i tv-rummet!? Ett perfekt rökskadat väntrum. Om jag målar om då? Blir jag tillfreds då? Sannolikt inte för då dyker frågorna upp igen - vad fan ska jag göra med mitt liv? Och värst av allt - jag vet inte vad jag är intresserad av. Känner mig helt tom och omotiverad. Behöver tid att komma i fas. All denna tid... som bara försvinner... tickandet stressar mig.
Några vänner i stan hade underlättat.
