Tuesday, October 31, 2006

Att nästan tappa taget

Hon trodde att blomman skulle överleva där i köksfönstret men ack som hon bedrog sig. Den klarade precis två veckor innan den gav vika för vattenbristen. Det var alltid vid denna årstiden som hon passade på att storhandla in stora gröna växter för att försöka flytta in den gröna sommaren i lägenheten när solen svek naturen. Hon tog hand om de nyinförskaffade växterna som sina små bebisar, pysslade om dom och sa några vänliga ord innan hon gick till jobbet för dagen. Hon bodde inte ensam vilket man kan tro. Hon hade haft modet att införskaffa en undulat och två katter. Dessvärre inträffade en olycka i mötet mellan den fritt flygande undulaten och de oskyldiga katterna en måndagmorgon när hon hade bråttom till jobbet. Det blev kanske en hastig begravning men ganska fin ändå tyckte hon, undulaten klagade i alla fall inte innifrån ica-kassen.
Det var då det inträffade, hennes man kom hem. Han stapplade in i sina bruna höga stövlar och slängde väskan på bordet. Hällde därefter upp en kopp kaffe och sörplade i sig samtidigt som hans klarblå ögon stirrade in i hennes. Då nös hon.
Pälsallergin hade gjort sig påmind. Två ica-kassar senare satt även hon och sörplade kaffe med sin man med de bruna stövlarna.

-

Thursday, October 19, 2006

Jag önskar jag kan känna mig trygg när jag dricker kaffe med Meryl Streep

denna värld, denna grymma värld. en värld där man greppar efter något stabilt att hålla tag i, något att tro och lita på. vi behöver alla en plats att vara oss själva på. vi hör talas om den varma tryggheten men kommer vi någonsin uppleva den själva? om vi förlorar fotfästet förlorar vi vår trygghet, är det så? så länge vi har en skådespelerska som Meryl Streep så behöver vi inte oroa oss, med henne kan vi alltid känna trygghet, en trygghet som omsluter en med värme... en värme som egentligen kommer från det alldeles för varma kaffet som du råkade spilla ut på dina nymanglade jeans.

Wednesday, October 11, 2006

This is one of those days I rather feel like dying

kaffespill är ingenting om man har flugor i beredskap. flugor som kan krocka med ditt bleka ansikte och långsamt glida ner i ett varmt bad och gå en långsam död tillmötes.
jag har bläck i min navel och mår inte dåligt över det, inte alls faktiskt. allt kan vara så mycket värre; tänk bara på myrorna - de kan lätt trampas ihjäl.
en gång hade jag maskar i en balja, jag var ganska knäpp men jag har aldrig påstått motsatsen vid högre ålder heller.
äckliga människor gör mig äcklig. jag tycker inte om mig själv då.
jag sparar på kvitton för att verka viktig men det slutar alltid med att jag säljer smör till grannen för 14 kronor kilot. ibland gör inte ens en majblomma en glad och det är ändå oktober.

jodå, så är det nog allt.

Friday, October 06, 2006

mental rensning pågår

alla kläder på golvet, studera dom och sedan besluta. två högar: slänga och spara.
jag är som alla andra, sparar för mycket; det kan ju vara bra att ha någon gång.
maskerad kanske? snart är det halloween... man kanske skulle kunna göra något av den där svartvita glittriga armlösa slip-overn? knappast. ska inte inbilla mig, ska bara slänga och glömma. goda minnen med den tröjan - hulstfred 2001. solstol och öl. jag såg alldeles för biffig ut på den bilden. har lärt mig att sluta pressa under en skivstång. tillräckligt jobbigt att häva öl. faktiskt.

allt i mitt liv just nu är organiserat kaos. inte bestämt mig för om jag gillar det eller inte ännu. men som med mina intryckta kläder som sparas längst in i garderoben så kan jag nog skjuta upp det beslutet också.

förresten så har jag kommit hem från spanienvistelsen... snacka om mental paus. om man mot förmodan lärde sig något så tog sangrian och sambuccan det ifrån en ganska fort.