Hon trodde att blomman skulle överleva där i köksfönstret men ack som hon bedrog sig. Den klarade precis två veckor innan den gav vika för vattenbristen. Det var alltid vid denna årstiden som hon passade på att storhandla in stora gröna växter för att försöka flytta in den gröna sommaren i lägenheten när solen svek naturen. Hon tog hand om de nyinförskaffade växterna som sina små bebisar, pysslade om dom och sa några vänliga ord innan hon gick till jobbet för dagen. Hon bodde inte ensam vilket man kan tro. Hon hade haft modet att införskaffa en undulat och två katter. Dessvärre inträffade en olycka i mötet mellan den fritt flygande undulaten och de oskyldiga katterna en måndagmorgon när hon hade bråttom till jobbet. Det blev kanske en hastig begravning men ganska fin ändå tyckte hon, undulaten klagade i alla fall inte innifrån ica-kassen.
Det var då det inträffade, hennes man kom hem. Han stapplade in i sina bruna höga stövlar och slängde väskan på bordet. Hällde därefter upp en kopp kaffe och sörplade i sig samtidigt som hans klarblå ögon stirrade in i hennes. Då nös hon.
Pälsallergin hade gjort sig påmind. Två ica-kassar senare satt även hon och sörplade kaffe med sin man med de bruna stövlarna.
-
No comments:
Post a Comment