Den rubriken ska jag använda mig av om/när jag blir gravid. Nu är inte fallet så, bara så ni vet. Inga scoop en tisdagförmiddag här inte! Man funderar väl lite i de banorna nu när man är 30+ och arbetssökande. Jag har liksom för mycket tid över till analyser; av allt möjligt - mycket är löjligt. Kommer ofta på mig själv att befinna mig utanför världsbilden - objektivt beskådar jag samhället och människor - hur allt kan hålla ihop. Hur människor förhåller sig till olika situationer och ställer mig frågor som:
- Vad är socialt acceptabelt för mig att agera när X händer? Var är gränserna och hur kan det komma sig att somliga verkar ha dessa ageranden inprogrammerade redan från födseln? Så när barnvagnarna rullar förbi mig ser oftast mammorna/papporna (men mestadels mammorna) så världsvana ut trots att det kan vara den förstfödde som ligger och småtindrar med sina bebisögon där. De har "I-was-made-for-this"-looken. Men det kanske är så - man växer ju med ansvar. Man kommer in i en roll och det finns ingen som kan ta just din roll ifrån dig - Du har ju huvudrollen i Köra barnvagn! Så självklart vet du exakt hur du ska bete dig när ungen skriker, gråter och bajsar bajs som luktar riktigt bebisbajs på en annars så stel tillställning. Du vet hur man bestämt säger ifrån på fikaplejset att latten smakar äckligt bränt och kräver ny plus hur man begär en kanelbulle för besväret. Du vet - för det är din roll och den blir socialt acceptabel så länge fler vågar ha fötterna på jorden och se ting som de är - helt mänskliga.
5 comments:
Bra skrivet! För övrigt tror jag att du skulle bli en suverän barnvagns-körare :)
Haha, tack! ;)
alla blir experter å kan det mesta när det gäller de egna barnen. Om du lägger ett främmande barn i vagnen eller i famnen på en förälder så blir de ju ovana å nervösa igen. De som funkar på sitt eget barn kanske inte den främmande bebisen gillar.
Ni kommer bli de bästa föräldrarna å de bästa barnvagnsförarna till ert barn! :) å så barnkära som ni 2 är så kommer det gå galant!
Hej Jenny!
Jo, det har du nog alldeles rätt i. Tänkte mest föräldraskapet som exempel i frågan om att vara säker i sin existens i sociala sammanhang. Ja, säker i sig själv helt enkelt och hur man beter sig i allehanda situationer för att verka så "normal" som möjligt.
Kul att du hänger på mitt ordslaveri! ;)
Och Tack för lovorden! ;)
Post a Comment