"Jag överlevde ett krig... och en parkeringsbot."

När jag grubblar över livet, som i att byta jobb eller vidareutbilda mig, glömmer jag lätt bort de som har det betydligt värre. Att överleva ett krig är ju en sak, men att lyckas övertala en parkeringsvakt att riva boten är fanimej beundransvärt!

ja, på tal om programmet Parkeringsvakter i Tv4 då en äldre dam fick sin parkeringsbot upphävd eftersom hon prata på om att hon överlevt ett krig och åren därefter.

Ska man sluta blotta sig?

Man anstränger sig hela livet för att lära sig hantera både sig själv och omgivningen - rent praktiskt och känslomässigt. Man blottar sina tankar och känslor inför någon varav bemötandet kanske inte alltid må vara det man hoppats på. Vad man nu hoppats på. >>Som att fläka upp ett blodigt sår för att springa in i en stenmur sekunden senare.<<
Trots motgångar ger man inte upp. Det är starkt.

Somliga vågar aldrig springa in i några väggar överhuvudtaget. Det kan inte vara nyttigt. Det är fan klart det gör ont men även grönlila blåmärken försvinner i sinom tid. Och visst är det skönt att veta att man lever emellanåt? Hellre berg-o-dalbana än skånelandskap.