Wednesday, January 31, 2007

"In hate we trust"

För cirka två veckor sedan läste jag ”I vår syn på djuren är vi alla nazister”, en intressant krönika av Nima Daryamadj på aftonbladets hemsida. Han diskuterar hur vår syn på bland annat aga, slaveri och sexism förändrats genom tiderna och vad vi numera inte längre ser som självklara företeelser. En ism som dock fortfarande är kvar enligt honom är ”artism”.

…(eller speciesism från engelskans species), det vill säga diskriminering baserad på arttillhörighet. Kolla in filmer på storslakterier och säg att deras industriella dödande inte har en aura av Treblinka över sig.

Han anser att det är en av de stora ismer som tyvärr inte bara överlevt utan också hyllats och trots att det finns icke-animaliska alternativ så väljer människan att låta munnen vara en mordplats och magen en massgrav.

Nima Daryamadj belyser ett viktigt område men jag tror han kunnat väva in ett annat väldigt omtalat ämne som tydligen är känsligt för en del människor fortfarande. Det har alltid funnits men inte alltid kommit upp till ytan. Jag talar förstås om homosexualitet (om hela HBT-samhället egentligen). ”Lever vi en demokrati eller lever vi i en illusion?” frågar Elisabeth Ohlson Wallin i ett av hennes verk som ingår i hennes utställning ”In hate we trust” som är en utställning om hatbrott.
I sin fotoutställning söker Ohlson Wallin synliggöra hur det ideologiska hatet drabbar homo-, bi- och transsexuella.

Våldet mot HBT-personer (Homo, Bi- och Trans-personer) är ett hot mot vår demokrati och genom att de drabbade ofta stiger åt sidan av rädsla så undergrävs öppenheten som en demokrati innebär.

Samtidigt som vi under tidens gång tagit avstånd till ett otal numera icke begripliga företeelser så finns det kvar en del. Rakt framför näsan faktiskt. Man kan inte bortse från likheterna mellan judeförföljelse och det förtryck mot HBT-personer som tyvärr fortfarande råder.
Trots att homosexuella inte förs bort till koncentrationsläger så förlorar de sitt mänskliga värde i mångas ögon. De har tydligen inte lika stor rätt som heterosexuella att visa sin kärlek öppet. Det är konstigt vad människor helt plötsligt bryr sig om vad som försiggår i sovrummet när det kommer till homosexuella. Vad har andra med ens sexualitet att göra än en själv och ens partner egentligen?
På samma sätt som Nima Daryamadj skriver att dagens syn på djuren är att likställa med gårdagens syn på slaveri och judeförföljelse, på samma sätt likställs idag homosexualitet med pedofili och tidelag.
Som den tyskjudiske filosofen Theodor Adorno sa börjar Auschwitz ”var som helst där någon tittar på ett slakthus och tänker: De är bara djur”.

Jag lyssnade på ett program på Sveriges Radio P3 för någon dag sedan där de bad lyssnarna förklara varför det råder sådan homofobi i samhället och vad homofobi egentligen är. En man som ringde in berättade om ett homosexuellt par som bad en präst viga dom men blev nekade på grund av att homosexualitet, enligt prästen, gick emot hans tro. Mannen som ringde in förklarade att det egentligen handlade om ömsesidig respekt; att på samma sätt som homosexuella vill bli respekterade så vill även prästen bli respekterad för sin tro. Ska alltså homosexuella respektera att troende tycker illa om dom på grund av deras sexuella läggning?
Var är alla konkreta argument till att homofobi fortfarande finns? Rädsla är ett väldigt dimmigt konkretiserande. Vad är man rädd för? Att man ska bli ofrivilligt penetrerad på stan? Det krävs lite engagemang från båda håll för att detta ska inträffa. På vilket sätt är det okej att slå en människa blodig på grund av att denna människa känner kärlek till någon av samma kön? Om man nu lider av denna homofobi till den milda grad att man ser det som ett måste att banka ner alla som avviker från sin egen sexuella identitet så kanske man skulle börja avreagera sig på andra sätt. Bollsport är ju populärt.


Nima Daryamadjs kolumn på Aftonbladets hemsida
”I vår syn på djuren är vi alla nazister”
Läs mer om konstnären
Elisabeth Ohlson Wallin