Sunday, April 20, 2008

Bitterhet VS (genererar?) Kreativitet


Plötsligt en dag fick författaren och konstnären Sophie Calle, 51 år ett överraskande mail i mobilen från sin älskare när hon var på besök i Berlin, ett så kallat ”dumpningmail” eller avskedsbrev om man ska ge det finare benämning. Sophie kunde inte riktigt förstå vad som hänt och vad han egentligen ville förmedla mer än slutsatsen att det var ett definitivt ”break-up”. Hon lät först sina närmaste läsa och analysera brevet för en djupare bedömning. Detta bidrog dock inte till någon vidare lättnad eller ökad insikt om orsaken. I några månader lät hon sorgen och bitterheten skölja över henne. Hon begravde sig i diffusa analyser och funderingar. Efter att till slut tröttnat på både sig själv och sin oförmåga att skapa något att hänge sig åt bestämde hon sig för att istället låta själva avskedsbrevet bli ett projekt – att låta bitterheten generera kreativitet.
Därmed påbörjades projektet med titeln ”Take Care of Yourself” som är avslutningsfrasen i brevet. Projektet inleddes med att människor med olika lingvistiska kunskaper plockade sönder, vände och vred och gjorde professionella uppläsningar av just detta avskedsbrev. Över 100 artister och konstnärer medverkade också med allehanda tolkningar. En tjej valde att göra en låt av texten, någon valde att spela upp en teatralisk scen, en annan lät en papegoja äta upp texten. Resultatet visades på Venedigbienallen förra året – installationer utöver musik och papegojor var bland annat korsord, matematiska formler samt sms.

”Jag har ägnar avskedsbrevet mer tid än jag tillägnat honom”.
/ Sophie Calle

En tanke att ta med sig är att aldrig dumpa en uttryckssjäl på ett otaktiskt sätt, det kan leda till en blottande utställning.

För mer information: www.svt.se/kobra
Där kan man också läsa hela avskedsbrevet.

Wednesday, April 02, 2008

Tjuvlyssnat?

Den mumlande mannen låser upp sin cykel som står bredvid min utanför Konsum en ljus eftermiddag i April. Mannen mumlar något som jag inte riktigt kan uppfatta till en början. Jag låser upp min cykel och hänger kassen på styret. Mannen är precis redo att cykla iväg då han plötsligt gör sin stämma hörd: "Jag ska stycka dig i små bitar utan bedövning så du känner precis allting."

Härligt med så öppna människor! :D